Igår så (förlåt) glömde jag bort att jag skulle blogga igen, musikvideon kom ju ut vid 9 och efter det började göra mig iordning för idag och när jag är klar och precis har gått och lagt mig så kommer jag på det, därför blev det väll inte världens bästa/längsta inlägg men det var iaf ett. Jag får dåligt samvete när jag glömmer och sånt, jag får nästan tillochmed ångest. Men just nu känns nästan all värdelöst. Alla är emot mig. Jag önskar att jag hade en vän, som jag alltid kan vända mig till som inte tröstar mig när jag mår dåligt utan istället kommer fram till mig bitchslapar mig och säger; Res på dig förfan, jag vet att du är bättre än så här. någon gång kanske jag skulle behöva det. Jag läste en status igår som handlade om att inte ta självmord, att man inte skulle göra det för att personer runt om kring dig bryr sig faktiskt. Det var många kommentarer om att detta hade fått dem att inse saker men då kände jag för att komentera men det gjorde jag inte, men ifall jag hade gjort de hade det stått; Om nu folk bryr sig så jävla mycket, så kanske det är dags att visa det.

Jag försöker visa att jag bryr mig så mycket som möjlig men såfort jag gör det känns det som att alla bara puttar bort mig, jag känner mig värdelös och jag puttar samtidigt bort mig själv. Samtidigt som jag omedvetet puttar bort mig själv från mina vänner känner jag mig ensam, jag får för mig saker som inte är sanna, och av det mår jag dåligt. Någon gång önskar jag att jag kunde få var den som står i centrum, bara för en dag. Den personen alla nyheter kretsar kring. Jag vill inte vara den som hoppar fram och tillbaka men ändå står långtbak. Jag kan medge att jag inte alltid stått längst bak men det är inte långt ifrån. Det är så mycket som inte ens mina bästa vänner vet om mig. Om ändå någon kunde vara lite nyfiken på mitt liv. Om ingen är det så ser jag faktiskt inte andledning att bara somna och aldrig vakna upp igen.

No one cares,

unless you're

pretty or dying.

//Idahoo